<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-7864165</id><updated>2011-04-22T07:34:47.731+08:00</updated><title type='text'>The real me</title><subtitle type='html'>Aku nak tulis pasal aku..
Aku nak notakan xtvt aku..
Aku nak rekodkan kawan-kawan aku..
Aku nak ceritakan pengalaman aku..
Aku nak hebahkan peristiwa... peristiwa yang menyentuh perasaan ku.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://tramontina.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tramontina.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Fauzi Husin</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10499801703599640134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://photos.friendster.com/photos/61/75/3005716/1094115755020s.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>3</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7864165.post-109170225595864258</id><published>2004-08-05T18:35:00.000+08:00</published><updated>2004-08-05T19:39:26.930+08:00</updated><title type='text'>Elegi Esok Pagi</title><content type='html'>&lt;b&gt;&lt;span style="color:#ff99cc;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;span style="color:#ffcccc;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt;Izinkanlah ku kecup keningmu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Bukan hanya ada di dalam angan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Esok pagi kau buka jendela&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Kan kau dapati seikat kembang merah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  Engkau tahu aku mulai bosan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; bercumbu dengan bayang-bayang&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Bantulah aku temukan diri&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Manyambut pagi membuang sepi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  Izinkanlah aku kenang sejenak perjalanan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Dan biarkan kumengerti&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; apa yang tersimpan dimatamu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  Barangkali di tengah telaga&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; ada tersisa butiran cinta&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; dan semoga kerinduan ini&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; bukan jadi mimpi di atas mimpi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;  Izinkanlah aku rindu pada hitam rambutmu &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0); font-style: italic;"&gt; Dan biarkan ku bernyanyi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 153, 0);"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; demi hati yang risau ini&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0);"&gt;**Ebiet G. Ade&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7864165-109170225595864258?l=tramontina.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://tramontina.blogspot.com/feeds/109170225595864258/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7864165&amp;postID=109170225595864258' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default/109170225595864258'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default/109170225595864258'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tramontina.blogspot.com/2004/08/elegi-esok-pagi.html' title='Elegi Esok Pagi'/><author><name>Fauzi Husin</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10499801703599640134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://photos.friendster.com/photos/61/75/3005716/1094115755020s.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7864165.post-109170134703027271</id><published>2004-08-05T18:20:00.000+08:00</published><updated>2004-08-05T18:22:27.030+08:00</updated><title type='text'>Memori: Aku dan sebuah basikal</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Segala puji bagi Allah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Saat ini aku diberi peluang lagi... &lt;/span&gt;&lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Peluang untuk merenung.  Dan berdialog pada diri sendiri. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Menjengah seketika jendela waktu.  Sejarah nan jauh.  Ia semakin menjauh, walau segar dalam ingatan. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Memori daku si anak kecil, ketika arwah Ayahanda ku masih bersama. Orangnya tidaklah tersohor. Tapi dia payung teduh ku. Dia juga suapan nasi ku. Dan dia, benang lilit ku. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;1986 aku darjah 4, Sekolah Kebangsaan Che Latiff. Lokasinya bersebelahan dengan perkuburan. Hendak atau tidak, memandang kubur adalah rutin harian ku. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Hari itu Ayah membeli sebuah basikal. Dibawa pulang menjelang senja.  Basikal &lt;/span&gt;&lt;i style="font-style: italic;"&gt;second hand&lt;/i&gt; model untuk perempuan. Orang Kelantan panggil “basikal kecik”. Dibeli dengan harga RM30. Basikal itu dibasuh ayah dengan cermat. Diteliti bahagian ke bahagian yang lain. Ayah memandang ku. Lalu dia tersenyum. &lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Hati ku berdebar, tersenyum dan buat-buat “budak baik”. Apakah benar ramalan ku?? Adakah basikal ini akan menjadi milik ku?? Aku dah pandai mengayuh basikal. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “G, acu tera wak naik” (cuba tunggang) &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Aku bertambah keriangan. Aku keliling laman rumah. Bagai orang haji mencukupkan rukun tawaf. Pusing sana, pusing sini. Mengayuh pula ke rumah sebelah, menayangkan basikal yang konon baru dimiliki. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Sreettttt... aku membrek di tangga rumah.  Ibu memandang dari telaga. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “Fauzi... gi mandi nuh, Garik-garik (maghrib) nih banyok setan” &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Aku memimpin basikal ke bawah rumah.  Ayah menghampiri. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “Basikal tu Chek nok wi ko kak Yah mung” &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Aduhh punah rasa badan. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Ayah  memaut bahu ku hingga rapat akan tubuhnya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “G, mu blaja la rajin-rajin..  Blaja biar pandai, Chek harap benar ko mu” &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Aku terdiam.. Kata-katanya belum benar-benar menusuk hati ku yang bodoh keras ini. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Ayah menyambung lagi.. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “Tahun ni kalu mu buleh nombor satu Chek beli basikal so” (Tahun ini kalau kau dapat tempat pertama Ayah akan belikan sebuah basikal) &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Aku cuma menganguk.  Diam.  Berjalan ke perigi, tertunduk. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Tapi hati busuk ku hebat mempertikai janji Ayah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “ Chek mano ado duit.  Khijo hari-hari buleh brapo sen jah”.... &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Selang tidak lama, dalam tahun yang sama. Suatu malam ketika Ramadhan. Tidurku dikejutkan dengan bunyi bising. Celik mata ku melihat saudara terdekat dan jiran tetangga berlonggok di pintu bilik Ayah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Darah tinggi Ayah menyerang tanpa belas.  Ayah dibawa ke hostpital Kota Bharu dengan kereta Abang Nawan.   &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Selang tidak lama, menyambut Aidilfitri hari yang ke tiga. Ayah dibenarkan pulang oleh pihak hospital. Pulang bukan sebab sembuh. Sakit Ayah tidak berubah. Rayuan Ibu untuk Ayah dirawat di rumah dibenarkan. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Selepas bertukar bulan berikutnya. Aku menyambut peperiksaan pertengahan tahun. Pada hari peperiksaan yang ke tiga. Ayah pergi buat selamanya. Beg hijau ala tentera yang aku selalu bawa ke sekolah ku bimbit kemas. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “Fauzi mu nok gi sekolah ko?” &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; “Hari ni periksa”. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Aku terus melangkah.  Aku mahu mengambil peperiksaan ini lebih baik dari yang sudah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sampai dipintu sekolah, orang ramai berkumpul di kawasan perkuburan. Aku memandang dari jauh. Dan aku terus melangkah. Nun pintu bilik peperiksan terbuka luas. Aku harus melangkah, ia menanti akan kedatangan diri aku. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Keputusan peperiksaan yang agak baik telah ku terima. Ada kepuasan dalam diri. Aku bersyukur walau tanpa basikal yang dijanjikan. Kini ku mengerti kemahuan Ayah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;br /&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt; Sesungguhnya yang paling dekat untuk setiap yang bernyawa itu adalah MATI.  Dan yang paling jauh itu masa yang lepas.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;***&lt;span style="font-size:78%;"&gt;Seperti  yang diposkan di  http://melayu.com/sembang2/mesej.php?4.0000001040 ***&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7864165-109170134703027271?l=tramontina.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://tramontina.blogspot.com/feeds/109170134703027271/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7864165&amp;postID=109170134703027271' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default/109170134703027271'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default/109170134703027271'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tramontina.blogspot.com/2004/08/memori-aku-dan-sebuah-basikal.html' title='Memori: Aku dan sebuah basikal'/><author><name>Fauzi Husin</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10499801703599640134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://photos.friendster.com/photos/61/75/3005716/1094115755020s.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7864165.post-109168236858263224</id><published>2004-08-05T12:43:00.000+08:00</published><updated>2004-08-10T14:22:44.606+08:00</updated><title type='text'>Aku masa kecil itu</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img src=http://ibnuhusin.bravehost.com/house3.gif&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kelahiran..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Tanggal hari keempat dalam bulan terakhir 1976. Pada waktu Subuh yang sunyi. Dalam terang bulan yang menyuluh. Suara pertama dari seorang bayi kedengaran.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Membesar...&lt;br /&gt;Kesembilan dan dikatakan bongsu. Sebelum yang kesepuluh lima tahun berikutnya. Nakal bila diperbandingkan. Di sebuah kampung nelayan yang kekurangan. Tapi harmoni, damai dan indah. Dari hanya tahu meraung, sampai ke mengesot, sampai merangkak, sampai menutur kata pertama, sampai berjalan. Dan bila tahu berlari... banyak berlari sedikit duduk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila datangnya musim:&lt;br /&gt;Musim ikan laga aku di bendang dengan sauk dan "telok".&lt;br /&gt;Ketika getah meletupkan biji aku dirimbunnya mengutip dipertaruh dalam laga biji getah.&lt;br /&gt;Ketika tanah serendah sekebun bunga disapa tengkujuh aku berjala, berlukah.&lt;br /&gt;Di musim panas nun kalau tak bermain bola mesti selipar kaki tiga, atau tin piramid, atau gelang getah, atau "kepala ular", "decok hambat" , sorok-sorok, emm melastik juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah hidup masa kecil..&lt;br /&gt;Dunia tanpa masalah, walau sekeliling penuh pancaroba.&lt;br /&gt;Tidak kenal letih ibu atau penat ayah.  Tahu bila pulang perut kosong.&lt;br /&gt;Diisi dan terus menyambung keseronokan di luar sana.  Ibu gelarkan "Awe Derak"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan pada hari-hari berikutnya anak kecil itu kan belajar...  Buat bekalan hari ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img src=http://ibnuhusin.bravehost.com/zee4.jpg&gt; &lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7864165-109168236858263224?l=tramontina.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://tramontina.blogspot.com/feeds/109168236858263224/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7864165&amp;postID=109168236858263224' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default/109168236858263224'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7864165/posts/default/109168236858263224'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://tramontina.blogspot.com/2004/08/aku-masa-kecil-itu.html' title='Aku masa kecil itu'/><author><name>Fauzi Husin</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10499801703599640134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://photos.friendster.com/photos/61/75/3005716/1094115755020s.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry></feed>
